REACH för varor - KemRisk Info | KemRisk info
REACH för varor

När EUs REACH-förordning siktar in sig på reglering av farliga ämnen i varor öppnas ett helt eget kosmos av frågor och följdfrågor.

Vad är egentligen en vara enligt REACH? Vilken typ av ansvar har jag som importör eller tillverkare? När kan det uppstå krav på olika typer av registreringar? Var kommer SCIP-databasen in i allt det här?

Följ med oss på en introduktion till “REACH för varor”, din guide bland definitioner och lagar är Annica Blissing.

När man tänker på en vara kanske inte tankarna går direkt till kemiska ämnen. Men när man importerar eller producerar en vara är det faktiskt likställt med att släppa ut ämnena i varan på marknaden, och detta regleras genom REACH-förordningen. I denna artikel ska vi därför fokusera på hur varor omfattas av REACH.

(NOT: Informationen i artikeln nedan är på inget sätt en fullständigt uttömmande sammanställning av alla tänkbara förteckningar, regler eller begränsningar som gäller för varor eller ämnen i varor inom EU, utan fokuserar enbart på hur varor regleras genom REACH-förordningen.)

Att vara eller icke vara

Enligt REACH definieras en vara som: 

vara: ett föremål som under produktionen får en särskild form, yta eller design, vilken i större utsträckning än dess kemiska sammansättning bestämmer dess funktion.

En vara är alltså allt som oftast ett föremål, där det inte är det kemiska innehållet i föremålet som är av huvudsakligt intresse. Exempelvis köper man en kantsten för att den har en viss form som gör att den uppfyller sitt avsedda syfte. Oftast är stenens mineralinnehåll av mindre intresse, eller åtminstone inte den huvudsakliga anledningen till varför man köpte kantstenen. Således är kantstenen en vara. 

Om jag istället vill köpa en sten för dess mineralinnehåll, alltså malm för metallutvinning, så är en sådan sten en kemisk produkt. Om jag vill utvinna metaller så är stenens form av mindre intresse (det är istället stenens innehåll jag vill åt), vilket alltså gör att stenen i fråga blir en kemisk produkt. 

I denna artikel ska vi fokusera på de renodlade varorna, i enlighet med REACH-definitionen. Vi lägger malmen åt sidan alltså. 

Ansvara för en vara

När man importerar eller producerar en vara är det alltså likställt med att släppa ut ämnena i varan på marknaden. Kraven som gäller för ämnen gäller alltså även då ämnena förekommer i en vara som importeras till eller produceras inom EU. 

Tillstånd

Vissa ämnen kräver tillstånd för import och användning, även då de förekommer i varor. Ämnen som omfattas av krav på tillstånd, och under vilka förutsättningar tillstånd krävs (eller kan medges), förtecknas i Bilaga XIV till REACH. Om inte tillstånd har medgetts av ECHA så är tillståndspliktiga ämnen förbjudna att importera eller producera även som beståndsdelar i varor. 

Begränsning

Användningen av vissa ämnen är belagda med restriktioner inom EU, även då ämnena  förekommer i varor. Ämnen som omfattas av restriktioner för användning och förekomst i varor, och under vilka förutsättningar som begränsningarna gäller, förtecknas i Bilaga XVII till REACH. De förbud och villkor som listas i bilagan gäller alltså även då de förtecknade ämnena förekommer som beståndsdelar i varor. 

Registrering

I vissa fall kan man behöva REACH-registrera ämnen som ingår i varor, men det gäller bara för ämnen som avges från varan. Om ett ämne ingår i en vara och ämnet är avsett att avges under normala användningsförhållanden (exempelvis om ämnet ingår som beståndsdel i parfym), så måste en REACH-registrering göras om mängden av ämnet överstiger totalt 1 ton per producent eller importör per år. 

Registrering ska alltså göras för alla ämnen som importeras till EU eller produceras inom EU (som en del av en vara) i mer än 1 ton per år, men bara om ämnet/ämnena kan eller förväntas avges från varan under varans livscykel. 

Om ECHA misstänker att ämnet kan avges från varan och medföra en miljö- eller hälsorisk, har myndigheten rätt att kräva en registrering av varan om det inte redan gjorts. Detta under förutsättning att ämnet i fråga produceras eller importeras i mängder som överstiger totalt 1 ton (per producent eller importör per år).

Kandidatämnen i varor

Flera av kraven som ställs på varor genom REACH är knutna till kandidatförteckningen. Varor som innehåller ämnen upptagna på kandidatförteckningen kan alltså omfattas av ytterligare krav på grund av detta:

Anmälan till ECHA

Om ett ämne som är upptaget på kandidatförteckningen ingår i en vara i mer än 0,1 viktprocent, och ämnet importeras till EU eller produceras inom EU (som en del av varan) i mer än 1 ton per år, så måste en anmälan lämnas till ECHA senast 6 månader efter att ämnet upptagits på kandidatförteckningen. Om den avsedda användningen av ämnet i varan redan har registrerats inom EU krävs ingen anmälan. 

Om producenten eller importören kan utesluta att människor eller miljö exponeras under normala eller rimligen förutsebara användningsförhållanden (inbegripet bortskaffande, alltså avfallshantering av varan) krävs ingen anmälan. Hur man kommer fram till att risken för exponering kan uteslutas genom hela varans livscykel specificeras dock inte. Om man gör bedömningen att risken för exponering kan uteslutas måste man istället lämna anvisningar om säker hantering och bortskaffande till mottagaren av varan. 

Informationskrav

Om ett ämne som är upptaget på kandidatförteckningen ingår i en vara i mer än 0,1 viktprocent måste information om detta lämnas till mottagaren av varan så att denne kan hantera varan på ett säkert sätt. Som minst måste man uppge ämnets namn. Informationskravet gäller i alla led i leverantörskedjan, inklusive den som säljer direkt till konsument. Konsumenter har rätt att på begäran få informationen kostnadsfritt och inom 45 dagar. 

Anmälan till SCIP

Om ett ämne som är upptaget på kandidatförteckningen ingår i en vara i mer än 0,1 viktprocent så måste varan (från och med 2021-01-05) anmälas till SCIP-databasen, där SCIP står för Substances of Concern In articles, as such or in complex objects (Products). 

SCIP-databasen föddes ur avfallsdirektivet (direktiv 2008/98/EG). SCIP-databasen är alltså ett verktyg för avfallshantering, som syftar till att säkerställa att en vara, när den blir avfall, omhändertas på lämpligt sätt. Databasen kommer också att användas av medlemsstaternas myndigheter som en del i arbetet med att minska avfallsgenerering och främja hållbar utveckling. SCIP kommer också att vara tillgängligt för konsumenter. 
Alla aktörer i leveranskedjan för en vara är skyldiga att lämna information till SCIP, utom den som endast levererar direkt till konsumenter. Som tumregel gäller att om mottagaren av din vara är yrkesmässig så måste du anmäla varor som innehåller mer än 0,1 viktprocent av ett kandidatämne till SCIP-databasen. Kravet gäller från och med 2021-01-05.

KemRisk är experter på kemikalieinformation. Kontakta oss gärna för mer information.

Vill du hålla koll på framtida publiceringar från kemrisk.se/info?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev idag.

Författare Annica Blissing
Artikel av:

Annica Blissing

Kemist på KemRisk

Mer av Annica Blissing

Uppdateringar från kemrisk.se

KemRisk Info – direkt i din inkorg

Skicka mig:

Till topp