FAQ

En byggvarudeklaration (BVD) är ett standardiserat branschdokument som redovisar en byggvaras kemiska innehåll, miljöpåverkan och livscykel. Den används som beslutsunderlag för att säkerställa giftfria och hållbara materialval i byggprojekt.

I praktiken fungerar BVD:n som en manual som beskriver hur varan ska hanteras säkert under hela sin livstid, från själva byggfasen, via brukandefasen och slutligen vid rivning.

Inköpare och byggherrar använder BVD:er för att granska om en produkt uppfyller projektets specifika miljö- och hälsokrav. Utan en godkänd BVD är det ofta omöjligt att sälja in material till stora upphandlingar.

Informationen samlas därefter in för att skapa digitala loggböcker. Detta ger byggherren bra kontroll över exakt vilka kemikalier och material som har byggts in i fastigheten.

Det finns ingen enskild lag som tvingar fram en BVD. Däremot bygger informationskraven i deklarationen på skarp lagstiftning, primärt REACH-förordningen (EU:s kemikalielagstiftning) och CLP-förordningen (klassificering och märkning av kemikalier), samt svensk avfallslagstiftning.

Detta gäller i allra högsta grad byggvaror som också klassas som kemiska produkter (t.ex. färg, fog, lim).

En BVD fokuserar på produktens kemiska innehåll och säkra hantering under hela dess livscykel. En EPD (Environmental Product Declaration) är en tredjepartsgranskad, kvantitativ beräkning av produktens totala klimat- och miljöpåverkan, exempelvis koldioxidutsläpp.

De båda dokumenten kompletterar varandra och efterfrågas ofta tillsammans i moderna byggprojekt, men de fyller två helt olika funktioner.

Det rekommenderas att använda branschstandarden eBVD som grundformat. Både Byggvarubedömningen (BVB) och SundaHus accepterar eBVD-informationen som bas, men de använder egna digitala inmatningssystem och ställer ofta strängare tilläggskrav.

Informationskraven från bedömningsorganen förändras löpande. Det krävs därför rutiner för att övervaka och uppdatera befintliga deklarationer när kriterierna skärps.

BVB och SundaHus är bedömningstjänster där extern kemisk expertis granskar produkterna, medan BASTA är ett egendeklarationssystem. BVB och SundaHus gör breda livscykelbedömningar, medan BASTA fokuserar strikt på kemikalieinnehåll med en graderad betygsnivå.

• BASTA: Egendeklaration baserad på utfasnings- och riskminskningsämnen. Produkterna registreras på olika nivåer, där ALFA är den strängaste nivån (inga utfasningsämnen eller riskminskningsämnen över gränsvärden) och BETA tillåter vissa riskminskningsämnen men inga utfasningsämnen.
• Byggvarubedömningen (BVB): Bedömer kemiskt innehåll och livscykelaspekter, ger betygen Rekommenderas, Accepteras eller Undviks.
• SundaHus: Bedömer miljö- och hälsofarliga egenskaper och tilldelar bokstavsbetyg (A, B, C+, C-, D).

Ja. Byggherrar och beställare anger ofta i sina upphandlingskrav att byggvaror ska vara bedömda och godkända i ett specifikt system, oftast Byggvarubedömningen eller SundaHus.

Leverantörer behöver ofta finnas registrerade hos flera portaler för att inte missa affärsmöjligheter, då olika byggprojekt använder olika bedömningssystem.

Ja, en expert kan göra en kvalificerad förhandsbedömning genom att t.ex. granska produktens säkerhetsdatablad (SDB) eller annan relevant dokumentation mot portalernas aktuella kriterier.

Det finns dock inga absoluta garantier, den slutgiltiga bedömningen görs alltid av respektive portal.

Säkerhetsdatabladet är det fundamentala källdokumentet för en BVD när varan är en kemisk produkt. Fel, brister eller inaktuell information i säkerhetsdatabladet leder oundvikligen till avslag eller låga betyg i BVD-portalerna.

Särskilt viktiga är Avsnitt 2 (Farliga egenskaper) och Avsnitt 3 (Sammansättning). Om dessa inte är anpassade efter aktuella tolkningar och övergångsregler inom CLP-lagstiftningen kommer BVD-processen ofta att stanna av.

Kemiskt innehåll mäter hur mycket flyktiga organiska ämnen (VOC) produkten består av vid tillverkningen. Emissioner mäter hur mycket av dessa ämnen som produkten faktiskt avger till inomhusluften över tid när den är inbyggd.

För att en byggvara (t.ex. golv, färg eller lim) ska godkännas i ledande bedömningssystem räcker det sällan med ett lågt innehåll av VOC i säkerhetsdatabladet. Det krävs ofta även bevis via tredjepartstester (t.ex. M1 eller Emicode) att varan inte avger farliga emissioner.

Portalerna har infört strikta bedömningskriterier för PFAS (”evighetskemikalier”) och hormonstörande ämnen i linje med EU:s kemikaliestrategi. Produkter som innehåller dessa ämnen över fastställda gränsvärden nekas ofta de högsta betygsnivåerna.

Kriterierna uppdateras kontinuerligt, vilket kräver proaktiv kontroll av underleverantörer och råvaror.

Innehåll av PRIO-ämnen måste redovisas öppet i deklarationen. Detta hindrar ofta produkten från att få högsta betyg, exempelvis ALFA-nivå i BASTA-systemet, eller märkningen ”Rekommenderas” i andra system.

Beställaren kan ibland acceptera produkten ändå om inga alternativ finns, men detta kräver ofta att leverantören kan presentera en dokumenterad utfasningsplan för det specifika ämnet.

För att en BVD-portal ska kunna göra en fullständig bedömning kräver de oftast att få ta del av 100 % av produktens innehåll. För att skydda denna affärskritiska information upprättas ett sekretessavtal (NDA) direkt mellan receptägaren (tillverkaren/leverantören) och bedömningsportalen.

Det är viktigt att notera att NDA:n tecknas direkt med portalen. Om ni anlitar en konsult, som till exempel KemRisk, för att strukturera uppgifterna, tecknas ett separat sekretessavtal med konsulten. Konsulten agerar sedan som en säker mellanhand som hjälper er att sammanställa och mata in informationen i portalens skyddade system.

När NDA:n med portalen finns på plats granskas det fullständiga innehållet internt av portalens experter. I den publika BVD:n döljs den känsliga informationen – exempelvis kan exakta andelar ersättas med tillåtna koncentrationsintervall, och specifika CAS-nummer för vissa icke-klassificerade ämnen kan maskeras helt.

Digitala loggböcker skapar spårbarhet för inbyggda material i linje med Boverkets och EU-taxonomins krav på hållbart byggande. Detta krävs för att framtidssäkra byggnader så att material kan återbrukas säkert, och för att veta exakt var farliga ämnen finns inbyggda om lagstiftningen ändras.

Utan en korrekt ifylld BVD kan en produkt inte registreras i dessa loggböcker, vilket diskvalificerar produkten från många upphandlingar.

Boverkets krav på klimatdeklarationer (som bland annat gäller för nya byggnader med mer än en bostadslägenhet) har ökat kraven på spårbarhet. BVD-portaler integrerar i allt högre utsträckning specifika klimatdata (ofta hämtade från en EPD) direkt i bedömningsunderlaget.

Syftet är att göra det enkelt för byggherren att slå ihop data från alla BVD:er för att beräkna byggnadens totala klimatavtryck.

Byggvarudeklarationer kan fungera som underlag i certifieringar som BREEAM, Miljöbyggnad och Svanens Husportal. Utan en detaljerad BVD kan produkten inte registreras eller poängsättas i systemen.

Deklarationen används bland annat för att bevisa att inbyggda material uppfyller EU-taxonomins avgörande princip om att ”inte orsaka betydande skada” (DNSH – Do No Significant Harm) gällande föroreningar.

En modern BVD ska redovisa andelen återvunnet material i produkten (uppdelat i pre-consumer och post-consumer). Den ska även innehålla instruktioner för hur varan kan demonteras och materialåtervinnas i framtiden.

Allt fler upphandlare ställer idag specifika kvotkrav på andelen återvunnet material i sina byggprojekt.

Nej, det finns idag ingen central databas som samlar resultaten från alla portaler. Tillverkare måste uppdatera och förvalta sin information manuellt och separat hos respektive bedömningsaktör (som BVB, SundaHus och BASTA) för att synas i deras system.

Ja, i de flesta fall. Om bytet av råvaruleverantör förändrar den kemiska sammansättningen, faroklassificeringen eller koncentrationen av ett ämne, måste byggvarudeklarationen och bedömningen hos portalerna uppdateras.

Underlåter man att uppdatera informationen, uppfyller produkten formellt inte längre kraven för sitt godkännande.

Att sammanställa själva deklarationen tar vanligtvis 2–3 veckor om komplett innehållsinformation och uppdaterade SDB finns tillgängliga. Därefter tillkommer portalernas egen handläggningstid, typiskt på 2–4 veckor.

Tiden kan dock förlängas avsevärt för komplexa produkter med många ingående råvaror, eller om t.ex. säkerhetsdatablad är inaktuellt och annan nödvändig information saknas. I dessa fall måste aktuella SDB först korrigeras och uppdateras innan BVD-processen kan slutföras.